Förlovningsringar

Det är en djungel. Plana, svagt kupade, mycket kupade. Rött eller vitt guld, eller kanske platina? Släta eller med diamanter?

Det var pirrigt att gå in hos Guldsmeden första gången för att titta på ringar. Läskigt tyckte MLK. Efter några turer hittade vi vad vi ville ha.
Ett par släta rödguldsringar med mycket kupning från guldsmedens egna linje av ringar. De är väldigt sköna att bära. 5 mm bred för mig och 7 mm för MLK. När vi väl bestämt oss tog det en månad innan vi fick ringarna eftersom det inte var lagervara utan smiddes på beställning. Jag tycker att vårt val av ringar är perfekt. Roligt att inte ha exakt lika som många andra, men ändå klassiskt.
Dessa ringar liknar våra:


Jag var först inne på vitguldsringar. Tycker det är väldigt fint med diamanter till. Något som jag valde bort direkt var de tvåfärgade ringarna, eftersom min civilingenjörsring är just tvåfärgad och jag vill inte att de ska bli för lika. MLK var fast besluten - från dag 1 - om att rödguld är finast.

Frieri

När jag och MLK var ensamma över nyår slog det mig helt plötsligt; Det här är mannen jag vill gifta mig med och dela mitt liv med. Jag blev alldeles varm i hjärtat och pirrig i magen. Det kändes extra i hjärtat - svårt att förklara hur känslan kom till. Jag kände tidigt att det var något speciellt med MLK, men just vid nyår kändes det speciellt.

Jag funderade en hel del på hur jag skulle fria, och när. Ville jag ha en dag med symetriskt datum t.ex. 10-01-10 / 10-02-10 eller bara ett helt vanligt datum. Allt tål att tänkas på. ;-)

Jag förberedde mig genom att skriva en dikt. Jag skrev ut den på fint papper och köpte en bukett med röda rosor.

Det är Du och ingen annan som tagit mitt hjärta,
kärleken är ljuvlig och stark.
Harmonin seglade in i mitt liv när jag mötte Dig,
lugnet och tryggheten kom alldeles därefter.
Du värmer mig mer än solens strålar någonsin kan göra,
att få vara din kamin och dela med mig av min värme är för mig underbart.
Att få somna tätt intill Dig varje kväll
och vakna nära Dig varje morgon, gör mig obeskrivligt lycklig.
Du - och ingenting annat.

Vill Du gifta dig med mig?

Den läste jag upp för MLK med darrande stämma och hjärtat fladrande i bröstet.
Jag var så nervös att jag skakade. Tänk om han skulle svara nej...

Men MLK svarade ja och 29 januari 2010 står det i våra förlovningsringar.

MLK var nog i det närmaste chockad över frågan. När det väl sjunkit in att vi ska gifta oss pratade vi om framtiden och vad vi betyder för varandra. Det var en underbar kväll!

Hur träffades vi då?

Vi träffades hösten 2008 via våra respektive kollegor som är vänner. J och E. Vi träffades allihopa för att umgås och tävla i Harrys MusicQuiz. Jag följde med kollegan J dit eftersom mina vardagskvällar var rent ut sagt tråkiga och jag behövde omväxling. Jag tyckte MLK var snygg, trevlig och rolig men ganska tyst, medan hans kollega E, däremot var pratglad och sprallig. Varje onsdag var det MusicQuiz. Alla veckor gick det lika dåligt med tävlandet. Vi var riktigt usla - men sällskapet trevligt.

En öl & whiskyfestival började närma sig och det visade sig att MLK och hans kollega E skulle gå tillsammans med andra kollegor från deras jobb. Jag hade inget för mig denna fredag och frågade om jag fick följa med, trots att jag inte dricker öl utan bara whisky. Det fick jag.

Tänk att jag vågade fråga om jag fick följa med ut, jag som brukar vara blyg. Jag var riktigt nervös den kvällen när jag gjorde mig i ordning. Jag ville ju charma MLK. Dagen innan hade jag tatuerat in per aspera ad astra på ena foten. Ordspråket har följt mig sedan gymnasietiden och det blev väldigt tydligt den kvällen.
Kvällen gick bra, och vi pratade mest med varandra. När festivalen var slut gick vi vidare till en pub, vi satte oss brevid varandra och jag vågade efter en stund visa att jag var genuint intresserad - jag tänkte att det fick bära eller brista!

Det bar! Vi bestämde att vi skulle ses snart igen. På söndagen var vi på första daten, 7 timmar på ett café.

Det klickade direkt och sedan dess är vi oskiljaktiga. Efter någon vecka frågade MLK om jag vill vara hans flickvän - såklart jag ville!

Tankar om bröllop och giftemål

Varför gifter vi oss?
Varför inte lika gärna vara sambos resten av livet? Jag har släkt som gått båda vägarna, o de funkar lika bra.



Som säkert alla flickor någon gång har, så har jag drömt om att gifta mig sedan jag var liten.
Då handlade det mer om att ha en fin vit klänning o blommor i handen. Numera drömmer jag om att leva i nöd och lust med MLK, att dela hela livet med honom. Jag tror att finns en del fördelar med äktenskap. Så i vuxen ålder är jag kanske lite mer realist och praktisk, men jag drömmer i smyg om klänningen, ringen och blommorna i håret.



Förr i tiden blev man som kvinna bortgift av sin far till den man som föräldrarna valt. Att bli bortgiven av min far känns inte som något som jag vill anamma. Det känns som det inte passar in i vårt liv. Jag har av egen fri vilja friat till MLK och vill gärna bli hans fru. Jag vill gå tillsammans med MLK till den plats där vi blir vigda, och jag hoppas att han är av samma åsikt.



Vi gifter oss, för att vi hör ihop. Romantiskt. Men så är det. Jag känner mig så harmonisk tillsammans med MLK, som om jag hittat hem, i både själ och hjärta.

Vi gifter oss för äktenskapet i sig. Realistiskt och praktiskt.

Men mest av allt för att vi älskar varandra.